Efter ännu en öltältsrunda hamnade vi på Hästpojken då de andra två ville se bandet. Vet inte, hästpojken och jag går väl sådär och ändå har jag lyckats med att se de två gånger i år.

Därefter bar det av till ett av de banden som drog mycket publik, Takida. Takida har en låt. Takida är inget bra live band. Jag blev besviken. Sångaren har en jävla bra röst, helt klart, men mer än så är det inte. Var är de så himla hyllade? Om man nu gillar bandet tycker jag man ska hålla sig till att lyssna på dem. Curly Sue är bra, visst men den är förstörd och sönderspelad av alla, så inte ens den lockar.

Lilla djuret, ja lilla djuret, han gillade jag. Killen med det rosa håret är en del av the burn out punks. Några helgalna killar som kör en komisk eldshow. Duktiga absolut, men jag vet inte. Var kul att se ett tag, men efter en stund gick vi vidare till...

Neverstore. De tre killarna imponerade på mig första gången jag såg de för ett år sedan. Då lät det verkligen som amerikans skatepunk, nu vet jag inte, de låter mer svenska(ja jag vet de är svenska). Neverstore kan sin grej, men de imponerar inte som senast. Tyvärr ställer lite teknikstrul till konserten lite och vid det här laget är vi alla mer eller mindre stelfrusna.

Ett band som jag trodde skulle ge mig mer nostalgisk känsla än de gjorde var Dia Psalma. Detta var första gången jag såg de live. Publiken vill mest höra gamla låtar och så även jag, det är då spelningen lyfts. Men jag undrar hur roligt det är för ett band att köra låtar som är snart 15 år, det måste kännas uttjatat. För mig är det mycket högstadienostalgi över Dia Psalma, men inte där och då.

Sist, men absolut inte minst utan snarare kvällens höjdpunkt. Det jag har väntat på, Backyard Babies. Här försvann alla frusna rumpor och tår. Här kom kärleken tillbaks. De gör mig inte besviken, det har de aldrig gjort live.

Visst det är inte den bästa konserten med Backyard Babies som jag har sett, den frusna och myggiga stämningen känns av både hos bandet och hos oss. Det är en härlig blandning av låtar som rullar från Total 13 till den nya släppta självbetitlade albumet. Till mina favoriter under kvällen hör Look at You, Nomadic, Minus Celsius och Nickes solo framträdanden med Saved by the Bell. Bara Nicke och hans gitarr på en tom mörk sen med svag strålkastare riktade mot sig och röken från hans cigarett. Han lyckas fylla hela scenen. Gästspelet av Burn out punks under två av framträdandets låtar känns bara som ett plus. Lilla djuret och Backyard Babies på samma sen, inte fel inte.

Efter en lyckad dag med härlig stämning åkte vi hemåt glada och något frusna. Alkotestet, eller blåstestet som jag så fint kallade det när polisen körde fram sin lilla dosa gick galant och trots den lilla fel körningen så hittade vi hem till stan och värmen igen.