Det kan man aldrig vet, men jag var tvungen att ta ett beslut annars hade jag gått under. Jag var tvungen att stå upp för mig själv, man har sina värderingar o vissa behöver man kanske kompromissa med, men vissa ska man inte bryta, för man ska inte gå emot sig själv när man mår dåligt av det. Det känns rätt, men jag önskar att det vore fel.
Förövrigt har jag i stort sett ingen röst...jag är hes har pratat hela dan i stort sett o förkylningen på det.

Tack till alla oerhört underbara människor som alltid finns där, ni är grymt underbara. Glad att ni alla finns i mitt liv. Puss på er!

Önskar dig, all lycka och att du hamnar på rätt köl i livet förr eller senare och det gör fortfarande ont att se dig rasa så. Hoppas få se dig komma tillbaks som du en gång var och då finns jag här igen.