Bättre sent än aldrig...
Skogsröjet 30 augusti 2008
Kallt, men jävligt kul var det när jag, Maria och Gabbe gav oss ut i skogen till Rejmyre för en festivaldag! Rejmyre är en håla, men vid sånna här tillfällen lever även de minsta hålor upp. Vi hittade in till byn för en bit mat och ett fräschare toalettbesök som sedan byttes till de obligatoriska bajamajorna. Vi var rätt effektiva vad det gäller banden så jag får väl ta allt i den ordningen det kom.
Först hamnade vi på Avatar. Inget band för mig, men jag hade hört talas om de sen de var här och spelade på augustifesten så jag ville kolla in göteborgarna. Detta är ett metalband, som så många andra band i denna genre, låter det bara vrååååååål i mina öron. Men jag blir ändå fascinerad över att en sån mörk och djup röst kan komma ur denna kropp. Blir även konfunderad över hur deras nackar kan tåla allt detta hårsnurrande plus att det samtidigt är så synkat. Kanske fastnar jag mer för det än för musiken. Dock tror jag att alla som uppskattar denna musik gillar Avatar. Sångaren impar mig och det räcker väl kanske.
Jag har ofta svårt för kvinnliga frontfigurer, men jag får ändå säga att Helena i La Puma gör ett bra jobb. Hon har ett riktigt bra scenspråk och även musiken överraskade mig positivt. Inget jag kanske annars skulle lyssna på om jag inte ramlat över de som nu.
Efter en stunds La Puma-tittandet tog vi oss till öltältet där jag såklart får visa leg och ja det var 18-årsgräns. Men tack för komplimangen ;-). Under tiden vi satt där började Crazy Lixx spela, så tyvärr missade vi en hel del av den spelningen på grund av vår öltältsvistelse, men det gjorde inte så mycket. Gullig liten sångare, bra musik, men kanske inget som gick rakt in i hjärtat eller som gjorde att man tog ett extra skutt.
Bandet som jag i stort sett har följt sen de började och som följde mig under monsterperioden, Nifters, stod näst på tur. Det är en enorm skillnad på band sen jag såg dem första gången i Söderköping för nog 10år sedan, de har växt och utvecklats enormt, tur är väl det. Bara två av originalmedlemmarna är kvar, men vad gör det, de är Nifters rakt igenom. Scenvanan blir bara bättre och bättre och jag tror att de kommer att fortsätta i samma anda med samma energi ett tag till.
Många verkade vara där för att titta på Sabaton, men vi gick bara förbi lite kort för att istället välja att gå och titta på The Animal Five. Bandet från Malmö med den karismatiske och humoristiske sångare. Han är bra, han lyfter musiken och alla som står där blir på danshumör. Han är rolig och underhållande på många sätt och tar in publiken. En musikstil som inte lockar mig egentligen, men på detta sätt är det bra! Om de vill kan de nog gå långt, men risken finns alltid att band tappar sin charm om de kommer uppåt.
Efter ännu en öltältsrunda hamnade vi på Hästpojken då de andra två ville se bandet. Vet inte, hästpojken och jag går väl sådär och ändå har jag lyckats med att se de två gånger i år.
Därefter bar det av till ett av de banden som drog mycket publik, Takida. Takida har en låt. Takida är inget bra live band. Jag blev besviken. Sångaren har en jävla bra röst, helt klart, men mer än så är det inte. Var är de så himla hyllade? Om man nu gillar bandet tycker jag man ska hålla sig till att lyssna på dem. Curly Sue är bra, visst men den är förstörd och sönderspelad av alla, så inte ens den lockar.
Lilla djuret, ja lilla djuret, han gillade jag. Killen med det rosa håret är en del av the burn out punks. Några helgalna killar som kör en komisk eldshow. Duktiga absolut, men jag vet inte. Var kul att se ett tag, men efter en stund gick vi vidare till...
Neverstore. De tre killarna imponerade på mig första gången jag såg de för ett år sedan. Då lät det verkligen som amerikans skatepunk, nu vet jag inte, de låter mer svenska(ja jag vet de är svenska). Neverstore kan sin grej, men de imponerar inte som senast. Tyvärr ställer lite teknikstrul till konserten lite och vid det här laget är vi alla mer eller mindre stelfrusna.
Ett band som jag trodde skulle ge mig mer nostalgisk känsla än de gjorde var Dia Psalma. Detta var första gången jag såg de live. Publiken vill mest höra gamla låtar och så även jag, det är då spelningen lyfts. Men jag undrar hur roligt det är för ett band att köra låtar som är snart 15 år, det måste kännas uttjatat. För mig är det mycket högstadienostalgi över Dia Psalma, men inte där och då.
Sist, men absolut inte minst utan snarare kvällens höjdpunkt. Det jag har väntat på, Backyard Babies. Här försvann alla frusna rumpor och tår. Här kom kärleken tillbaks. De gör mig inte besviken, det har de aldrig gjort live.
Visst det är inte den bästa konserten med Backyard Babies som jag har sett, den frusna och myggiga stämningen känns av både hos bandet och hos oss. Det är en härlig blandning av låtar som rullar från Total 13 till den nya släppta självbetitlade albumet. Till mina favoriter under kvällen hör Look at You, Nomadic, Minus Celsius och Nickes solo framträdanden med Saved by the Bell. Bara Nicke och hans gitarr på en tom mörk sen med svag strålkastare riktade mot sig och röken från hans cigarett. Han lyckas fylla hela scenen. Gästspelet av Burn out punks under två av framträdandets låtar känns bara som ett plus. Lilla djuret och Backyard Babies på samma sen, inte fel inte.
Efter en lyckad dag med härlig stämning åkte vi hemåt glada och något frusna. Alkotestet, eller blåstestet som jag så fint kallade det när polisen körde fram sin lilla dosa gick galant och trots den lilla fel körningen så hittade vi hem till stan och värmen igen.
Åh jag hade också velat gå. :( Sabaton är ju skitbra! Synd att du inte tittade på dem. :) Hade varit kul att Se Backyard, men det får väl bli en annan gång. :) Kramis!
Tjo,
Hoppas allt är väl med dig, du är ju inte personen som hör av sig i alla lägen, här är allt soft iaf. ska bli far i början av nästa år det känns jävligt coolt!
Den här var kul att läsa,bra skrivet,man kan nästan känna hur frusen du var innan BB tinade upp dig, så att du slapp vita fingrar och borttappade tår. Även om ingen frågar om mina åsikter, måste jag givetvis förgylla din vardag med dem. Avatar är ok med skapligt bra sångare,dock missar du att lyssna,eller att lyssna "rätt",metal lyssnar man med mellangärdet,om inte,då hör man inget. La Puma har en riktigt bra sångerska även om musiken är inte riktigt min grej.Crazy Lixx är lätta att beskriva,ett dussinband. Nifters såg jag förra året, nu vet jag ju inte vilka medlemmar de har nu, men sångaren var ruskigt dålig,det var inte sång utan,ja, ljud. Sabaton är ok, inte mycket mer,de finns många bättre inom genren. The Animal Five kollade jag i tuben,rätt så hyggligt faktiskt,både sången och musiken har bra flyt. Hästpojken,nja,lokalfenomen. Takida begriper jag mig inte på, fattar inte vad folk gillar hos dem,för mig är det bara bakgrundsljud. Neverstore,ha,ha,förlåt,på sina håll har de blivit ett stående skämt,så marknadsanpassade,så tillrättalagt produktutveckling att det gränsar till det löjliga,så jävla MTV krystad att man mår illa, inte konstigt att de spelas så ofta av den skämtkanalen,brr,de här snubbarna ger mig skitnödiga vibbar! Dia Psalma,lyssnar mycket sällan på Svenska,hört de nå´n gång,fastnade inte. BB,ja, de ligger ju i en klass för sig i det här sällskapet,mer behöver man ju inte säga. Men men,smaken är ju delad, en del gillar E:s Final Countdown som av låtskrivare,musiker och recensenter har korats till tidernas sämsta hårdrocklåt. Som sagt var, skitkul att läsa om dina liveupplevelser,kommer det nå´t mer? Ha det fint.